Dikt av Bror Rosquist

Trängtan efter havet

Jag påminns om havet
den salta vindilen
Den bar med sig minnen
från fjärran kontinent
Jag kunde uppfatta dem
minnena
Men kunde inte fånga dem
de var inte mina
Jag kunde höra brottstycken
av tysta viskningar

Varma
Sorgsna
Hoppfulla

Om jag kunde samla in dem alla
ha dem i ett snäckskal
kring min hals
skulle jag kunna föreviga tankarna
ta fram dem när vinden stagnerat

Himmelsblå är nyansen

Vinterkväll
jag drömmer mig härifrån
till landet
där havet är härligt blått
från stranden hör man
barns lyckliga skratt och stoj
spelar boll och badar
äter glass och har kul
fantasin känns så enorm
sanden är varm av solens glöd
vattnets ljuva svalka så underbar
jag sakta börjar drömma mig
bort till
landet där havet är blått





Det finaste av allt..

Det finaste av allt är kärleken
att älska, bry sig om, minnas och förlåta
Livet är fullt av under och mirakel
och det största kommer alltid förbli en gåta
en känsla som inte går att beskriva med ord
ändå är den det viktigaste på denna jord
När jag är ensam och behöver en vän
då finns du alltid där
Därför vill jag att du ska veta
att jag dig närmast i hjärtat bär
Det finaste av allt är kärleken
känslan ingen människa kan förklara
Men en sak är jag säker på
det är något fint vi alla bör bevara





Silverstänk

Vaga skuggors silverstänk
sina spröda vingar lyfter
denna magiska natt
denna stjärnklara natt

När huldror i dansen svävar
näcken gnider sin fiol
denna magiska natt
denna midsommarnatt





Drömmen om dig

Drömde att jag samspråkade med dig i natt,
min älskad vän. Vi hade ett djupt och intimt samtal.
Den natten var ljuvlig.
När jag vaknade i dagningen,
var du inte längre hos mig.

Ska ständigt placera en röd ros vid ditt foto.
En ros som ska föra tankarna till dig.
Om alla himmelska stunder vi ägt gemensamt.
Om alla förtjusande hågkomster.
Om alla åren vi hade tillsammans.



Bror Rosquist
Back to poems
Tilbake
Back